Symeon såg att barnet i templet skulle bli ett tecken som väcker strid. Ett tecken att samlas kring och identifieras med men som också skiljer ut och splittrar. Strid har vi följaktligen fått både inom och utom gruppen.
Under detta tecken önskar jag utifrån ett konservativt svenskkyrkligt perspektiv skriva för enhet och transcendera den politiska och ideologiska klyfta som går som ett svärd genom den bedjande kyrkans hjärta.
Ett blad vänds och en blank sida framträder. Den förra sidan är inte glömd men det vita arket ger nya möjligheter att definiera om och söka nya vägar.
Till detta hjälpe mig Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar